Något som förändrats radikalt sedan jag kom till Kanada är mina dryckesvanor. Under flera års tid har jag sagt att jag skulle vilja dra ner på kaffedrickandet. Inte för att jag dricker för mycket ur ett hälsoperspektiv på något sätt, utan för att jag – som de flesta svenskar – dricker det som rutin snarare än för njutning. Jag har aldrig haft som mål att jag skall sluta dricka helt, men att jag skall gå till att bara dricka när kaffet ger mig en njutning. Att alltid dricka en kopp automatbryggt kaffe efter lunchen är inte ett sådant tillfälle och det är det jag har haft som mål att förändra. På planet till Kanada växte en idé att det är nu jag har chansen. Dels för att kaffet i Nordamerika är mindre gott, men också för att det inte kommer finnas samma gruppbeteende som i Sverige. När jag gick av planet hade jag bestämt mig för att göra ett försök att inte dricka en enda kopp kaffe tills jag är tillbaka i Sverige.
Idag anser jag att jag har lyckats med denna målsättning. Inte en enda kopp kaffe har druckits och det sug som fanns efter de inledande luncherna är nu helt borta. Från att ha varit osäker på om jag skulle klara målsättningen är mina funderingar idag kring hur jag skall göra när jag är tillbaka i Sverige. Skall jag dricka kaffe som innan jag åkte? Skall jag bara dricka kaffe när det ger mig njutning? Elller, skall jag fortsätta mitt totala uppehåll? Efter en kort fundering har jag kommit fram till att det mest rimliga och bästa alternativet är det mellersta. Att fortsätta att inte dricka kaffe som ett sätt att sysselsätta mig, men att tillåta mig själv njuta vid lördagsfrukosten och när kaffet görs av färskmalda bönor kommer vara min målsättning efter återkomsten till Sverige.
Under mina senaste år i Sverige har mina boenden varit utrustade med en SodaStream, vilket har gjort att jag är van vid kolsyrat vatten. Denna vana har jag aldrig haft som mål att förändra, utan sett som något positivt. Problemet är att det i Kanada saknas osötat kolsyrat vatten. I många fall är det socker i vattnet och när jag i mitt inledande sökande hittade en flaska märkt ”utan socker” fick jag en mindre chock vid första klunken eftersom det var smaksatt med aspartam. Att förvänta sig citronvatten med kolsyra och få något som kan liknas vid Fun Light är något som ställer till problem för smaklökarna. Det var vidrigt och som en följd av detta har jag mer och mer gått över till att dricka sockerfria versionen av flera kända läskedrycker. Paradoxalt nog är detta emot min normala ståndpunkt då jag tycker att läsk, när det väl dricks, skall drickas i sin originalversion.
Ett annorlunda samhälle har gett mig möjligheten att förändra en av mina ovanor, och samtidigt krävt ändrade dryckesvanor mot en ny ovana. Som tur är tror jag inte jag kommer ha några problem att släppa ovanan att dricka sockerfri läsk och gå tillbaka till det kolsyrade vattnet samtidigt som min förhoppning är stor att inte falla tillbaka till den ovana som kaffedrickandet utgjorde. Om detta scenario håller i sig innebär det att ett annorlunda samhälle har hjälpt mig till annorlunda och förbättrade dryckesvanor.
livetikanada 