Champagnesprut

Jag rekapitulerar gårdagens budskap direkt: det finns bra dagar och så finns måndagen den 28:e februari 2011.

Väderlekstjänsterna i Kanada är inte bra, men den utfärdade varningen om kraftigt snöfall i hela British Columbia var befogad. Tre av de fem skidorter jag besöker under min tur hade natten till måndag fått minst 30 cm snö. Jag och min grupp befann oss när morgonen kom inte på någons skidort utan på cat-ski, vilket är detsamma som orörda fält och få personer att konkurrera med eller – med andra ord – perfekta förutsättningar. Exakt antal centimeter snö vet jag inte, men det var mer än tillräckligt.

Jag har åkt mycket skidor i mina år, men aldrig under sådana här förutsättningar. Det har aldrig varit mer snö och av denna otroliga fluffiga kvalité. Det var helt sjukt! Champagnesnön sprutade över min kropp i sådan mängd att Thomas Jisander under sitt mytomspunna besök (40s in i klippet) på Molin Rouge i ‘Troppan’ ligger på efterkälken. Jag måste erkänna att jag inte, som Thomas hävdar,  ”ritade om kartan för generositet” (1:20 in i klippet) eftersom jag endast delade med mig av den orörda snön till mina 13 åkkamrater, men jag är omänskligt nöjd ändå. Jag bokstavligt talat åt snö vid varje sväng och varje åk var som att befinna sig i en fantasisaga skriven av vilken proffsskidåkare som helst.

Dagar som denna önskar jag att jag hade haft en egen hjälmkamera för att kunna delge just mina svängar, men jag hoppas att jag ska få just ett sådant filmklipp snart från en av mina gäster så att känslan kan förmedlas.

När jag gick till sängs igår kände jag samma glädje som en tioåring som vet att julafton är imorgon. Trots att jag hade varit vaken sedan en stund innan 5 på morgonen och därför borde vara jättetrött kändes kroppen jättepigg. Nu bedrog skenet mig och innan jag hann lägga huvudet på kudden sov jag men med fantastiska minnen som för alltid kommer vara förknippade med 28:e februari 2011.