Går åt skogen

Första dagen i Revelstoke och det har även denna resan snöat under natten. Inte jättemycket jämfört med vad veckan tidigare erbjudit, men tillräckligt för att förhoppningar kring fina svängar skall finnas. Det visar sig att den lätta bris som råder i dalen ökar med samma takt som gondolen tar höjdmeter och toppliften är stängd. Toppliften är ett absolut måste för att kunna ta sig till bergets baksida och resultatet blir ett mindre stort område som snabbt blir uppåkt.

I jakten på det orörda gör jag en klassisk Jonas-grej och åker först och tänker sedan. Problemet är att jag (och de medföljande) hamnar i en skog tätare än den tätaste. Det är omöjligt att svänga och redan efter de första 50 höjdmetrarna inser vi att det inte kommer komma någon glänta och vi försöker svänga tillbaka mot liften. Trots att vi svängde och svängde kom vi aldrig tillbaka, utan resan slutade efter nära 2h nere på den parkeringsplats vi parkerade bilen på strax före nio. Visserligen kom vi ut skogen några hundra höjdmeter innan liftens dalstation men då på en bilväg som vi var tvungna att följa tillbaka. Att detta var helt fel väg råder det ingen tvekan om, och jag förstår varför det inte fanns några spår ner.

Efter mycket skråande, många skratt och ännu fler svordomar över vägvalet kom vi faktiskt fram till ett fält där det var möjligt att svänga i den stora mängd orörda snö som faktiskt fanns. För att alla svettdroppar och svordomar kanske skulle vara värda något togs det kort och resultatet blev, enligt mig, väldigt bra.

Revelstoke 2/3