Den mänskliga hjärnan fungerar, som tur är, så att den har lättare för att minnas de positiva minnena än de mindre bra. Dessutom finns det en längtan hos människan att förklara sitt egna liv som det perfekta, vilket gör att hon framhåller det roliga i sina berättelser för omvärlden och döljer det som har varit mindre roligt. Att påstå att jag skulle stå över denna mänskliga natur är löjligt. Jag har under bloggens levnadstid försökt tänka på att ge en balanserad bild av vad som händer och inte bara berätta om allt som varit perfekt, men för att ytterligare bättra på balansen – samt berätta vad det är jag faktiskt arbetat med – följer en redogörelse om två verkligheter.
Första verkligheten
Livet som Ski Around the Rockies guide (medveten om särskrivningen) innebär fantastiska möjligheter att åka skidor i fyra månader i ett land som är känt för sin snökvalité och kvantitet. Jag har fått möjligheten att besöka och åka i fem av British Columbias mest omtalade och bästa skidorter utan att betala för ett enda liftkort. Variationen har gjort att jag aldrig tröttnat på en ort och även gett mig oräkneligt många fantastiska skiddagar. På varje ort har jag fått bo på hotell och ätit frukost, lunch och middag på restaurang till en kostnad som aldrig överstigit 100 CAD (700 SEK) under en tiodagarsperiod. Totalt har jag fått åka heli-ski två gånger och cat-ski tre gånger. Dessa fem dagar är verkligen speciella av flera anledningar, inte minst för att det är det sätt som gör det möjligt att åka första spår hela dagen i perfekta puderfält. Det är inte många som har möjligheten att göra dessa äventyr med denna intensitet, och tar jag med att jag gjort det gratis minskar skaran avsevärt. Jag har sett underbar natur i fantastisk ljussättning. Sist, men absolut inte minst har jag mött mängder med människor – gäster såväl som locals – som jag aldrig annars träffat och som alla bidragit på sitt sätt till min totalupplevelse.
Andra verkligheten
Livet som Ski Around the Rockies guider (medveten om särskrivningen) innebär att jag har haft 32 skiddagar med gäster som alltid vill vara i backen mellan 9-16. Oavsett väder, vind, kroppskänsla och skidsug har jag fått kliva upp strax innan sju för att mötas upp vid frukosten med ett stort leende. Det skall sägas att det inte är många dagar jag önskat ligga kvar i sängen, men när så har varit fallet har det inte varit ett realistiskt alternativ. Även under extremt kalla dagar har jag fått vara ute i skidbacken. I samma sekund som jag möter den första gästen kliver jag upp på en scen där jag konstant blir bedömd för mitt beteende fram tills att jag stänger dörren till mitt hotellrum vid 23-tiden. Att stå på scenen innebär att en del av mina sinnesstämningar inte får synas utåt. Det är en del av mitt jobb att även under de tröttaste stunderna eller efter det sämsta åket se det positiva. Efter att skidanläggningen stänger vid 16-tiden och det enda jag önskar är att sätta mig i soffan skall jag transportera mig och gäster i fem timmar till nästa ort. Möjligheten att inte äta middag eller lägga sig framför TV:n med en snabbmiddag är obefintlig eftersom det inte är min uppfattning som är den rådande utan gästernas. Jag är ansvarig för att alla restauranger blir bokade och att matpauser planeras in under resorna så ingen behöver vara hungrig. Enskilda gäster önskemål skall i största möjliga utsträckning tillgodoses, vilket ibland innebär omvägar och flera stopp på olika ställen som alla innebär ännu fler minuter i bilen. Mitt liv packas ner i en enkel pjäxbag varannan dag och möjligheten till en fast punkt med djupare vänskap har varit liten.
Ett jobb
Inte helt förvånade skulle jag säga att sanningen kring jobbet som Ski Around the Rocies guide (medveten om särskrivningen) är någonstans mellan de två ytterligheterna. I slutändan är det ett jobb jag har haft, som innehållit allt från ovan beskrivna verkligheter. Även om jag skulle haft en hjärna som står utanför den mänskliga naturen och haft förmågan att minnas allt lika bra är min fasta övertygelse att jobbet har inneburit mer av den förra än den senare verkligheten. Att jag valde att lämna Sverige och den säkra vardagen för alla dessa äventyr är något jag aldrig kommer ångra.
livetikanada 